14 januari 2014

Hipp hipp hurra

Näckrosdammens Touch N'Stop "Harry" blir ett år gammal idag. Tänk vad roligt vi har haft under hans första år - tricksat, sprungit i skogen, badat i älven, fiskat, åkt båt, träffat en massa hundkompisar, klättrat, gått på marknad, renoverat och mycket mer. Han är en suverän livskamrat som är full av liv, glädje och kärlek. Den finaste vännen jag någonsin kunnat få helt enkelt!

En väldigt glad Ida men sin egna valp!

Det började med att jag satt och letade efter uppfödare i Skåne, då jag bodde i Malmö. Jag hade mamma i telefonen då hon sa: -"Men Näckrosdammens kennel ser ju fin ut!" Så jag gick in och tittade på hemsidan och såg alla dessa fina hundar. Slog en signal till uppfödaren Petra och pratade en stund. När jag fick höra: "Ja, du kan få köpa en valp av mig" så pirrade det i magen! Jag fick sedan åka och hälsa på henne och alla hennes hundar, varav tiken Sophia med magen i vädret. Fick känna en del sparkar, vilket gav mig ännu mer pirr i magen. Jag har alltid tyckt om färgen "blue roan". Första gången jag googlade på färgerna hos engelsk cocker spaniel så föll jag för den färgen, och den dagen då valparna föddes så fick jag ett sms där det stod "det finns två blue roan hanar". Jag ställde mig upp och hoppade upp och ner i vardagsrummet. Inte nog med att jag skulle få köpa en valp, jag skulle få en blue roan hane!

Fick träffa Harry första gången då han var fyra veckor gammal, en riktig liten parvel som rultade fram i valphagen och naggade på mina fingrar. Jag förstod inte att jag, fyra veckor senare, skulle få ta med mig honom hem till Dalarna. Hälsade även på då han var sex veckor och då fick jag klippa klorna, leka och gosa med honom. Då slog tanken mig - om två veckor ska jag få en egen hund! Jag studsade runt både hemma och på jobbet de sista två veckorna innan det var dags. Den dagen vi hämtade honom så kom mamma, pappa, mormor och morfar ner till Skåne för att hjälpa mig med flytten hem till Dalarna. Jag var så exalterad över att få presentera Harry för familjen, som bara hade sett foton och filmsnuttar på honom.


Harry med min mamma och mormor.


Dom två som var lite skeptiska till detta var Tyra och Svante, mamma och pappas hundar. Tyra, den lilla dvärgschnauzern, var inte direkt imponerad av mitt nya tillskott. När jag kom innanför dörren hos mamma och pappa med Harry i famnen så kom hon studsande, tills hon fick syn på Harry.. Haha, då såg man hennes besvikelse i blicken, nästan som hon sa -"Herregud, vad är det du har släpat hem?!" Tyra har varit väldigt bra att ha med under Harrys uppväxt, hon har satt honom på plats sedan dag ett! Och på så vis så älskar hon sin Harry idag. Svante har också varit väldigt betydelsefull, han är en lydig och harmlös blandras som inte gör en fluga förnär. Harry har sett upp till Svante från första dagen, varje steg Svante tar följer Harry efter. Så när mamma kallade in Svante så trippade Harry så fint efter, vilket ledde till att Harry också lärde sig snabbt.

Tyra, Svante och Harry, åtta veckor gammal.


http://www.youtube.com/watch?v=6tQ4HOJfQX8
Som vanligt har jag ett Youtubeklipp att visa, en liten summering av hans första år. Jag hade väldigt roligt när jag pusslade ihop den här videon, blev både skratt och lite glädjetårar då jag insåg vilken fantastisk liten jycke jag har. Jag kan inte förstå att han har varit så liten, som ett litet marsvin. Och nu, ett år senare, är han en riktig biff på 14kg!

Harry och hans syskon, sex dagar efter födseln.

Ett år senare och en aning större ;-)


Tricks han har lärt sig:
Sitt
Ligg
Vacker tass
Snurra
Prata
Vinka
High five


Han är även duktig på att vänta och fråga om lov. Han tittar alltid på oss för att få ett "varsegod" innan han ska äta sin mat, han ber om lov innan han hoppar upp i sängen eller soffan, och så väntar han medan man öppnar dörren innan han får gå ut. Just nu tränar vi "fot" och "sitt fot". Sen ska vi börja spåra med svärfar som lärare, och sen ska vi även gå en lydnadskurs till våren. Trots att Harry är min första hund så har det gått riktigt bra, med stor hjälp av min mamma, hennes två hundar Tyra & Svante och min sambo. Det finns mycket kvar att göra (och jag är långt ifrån en expert), men det kommer nog bli väldigt bra till slut! Om tio dagar ska vi åka ner till Skåne och bland annat hälsa på Petra, Harrys uppfödare i Tyringe. Det ska bli så kul att se vad han säger när han ser sin mamma, sin mormor, sin bror och resten av gänget!

Nu blev det här inlägget lite långt, men jag hoppas att det var läsvärt.
/Ida